Capernaum är en välberättad historia där det är svårt att inte greppas tag i dramat som spelas framför ens ögon. Det är rått men äkta och man blir genast ihågkommen att filmen är lika mycket äkta som verkligheten, det hade lika gärna kunnat vara baserad på en sann historia. Zain Al Rafeea som spelar huvudrollen gör ett lysande jobb och är tagen direkt ifrån gatan och är en riktig syriansk flykting. Faktum är så är alla skådespelarna på något vis baserade på dem själva varpå deras karaktärer spelar alternativa versioner av dem själva. Vilket gör att filmen känns mer äkta och riktig.
Jag ska vara ärlig dock och medge, att när jag såg filmen var jag väldigt trött. Vilket inte kanske är det bästa sättet att se en sådan här dramafilm på som klockar in strax över två timmar. På grund av detta satt jag under vissa delar av filmen och blev lite småsömnig och uttråkad. Men det har ingenting med kvalitén på filmen att göra, utan snarare på mig själv. Därför så kanske filmen inte gav så stort känslointryck på mig som den nog hade gjort, hade jag varit piggare och lite mer på alerten.
I sin helhet är detta en välgjord film som greppar tag i en, med en väldigt intressant handling. Filmen tar upp en viktig samhällsfråga i form av överbefolkning och hantering utav barn. Ett problem som är aktuellt i den verkliga världen idag, vilket gör att filmen lika gärna hade kunnat vara baserad på en sann historia, vilket den på vissa håll är då karaktärerna skådespelarna spelar är inspirerade av deras verkliga jag. Jag skulle rekommendera folk att ta en liten paus ifrån alla engelskspråkiga filmer och försöka ta sig an en utländsk film för omväxlingens skull, där Capernaum är ett bra val.