"Nomadland" är skriven, klippt och regisserad av Chloé Zhao, baserad på en bok vid samma namn skriven av Jessica Bruder. Här får vi följa Frances McDormand som Fern som åker runt i landet och jobbar på diverse jobb under en kortare tid. Hon lever på vägen i sin lilla skåpbil. Längs vägen får vi precis som Fern träffa flera olika människor som lever likadant och får höra deras historier.
Precis som med Chloé Zhao's förra film "The Rider" har denna också en dokumentärkänsla till sig. Alla dessa människor som Fern träffar är riktiga människor som lever på vägen i sina husbilar och skåpbilar, åker rundor, jobbar lite här och där och sedan kör vidare. Det är de som kalls en "Nomad" eller "Nomader" som man säger på svenska. Det enda riktiga kända ansiktet vi ser utöver Frances McDormand är David Strathairn, en person som Fern lär känna och de blir väldigt nära vänner.
Via den här dokumentärkänslan filmen har och alla dessa människorna som är riktiga, gör att filmen inte bara känns mer äkta. Men den berör betydligt mer. Men det är också regin ifrån Chloé Zhao som står ut extra mycket. Hon lyckas fånga verkligheten och den äkta känslan som om det vore en dokumentär trots att det är en spelfilm. Vilket jag anser var den rätta vägen för att berätta och göra denna filmen på.
En film som inte bara berör, men som verkligen sätter saker och ting i perspektiv. Genom att höra dessa berättelser vare sig de är fiktiva eller riktiga känns äkta och genuina. Helt enkelt, en perfekt film att avsluta Stockholms Filmfestival på.