David Fincher är en av de mest igenkända namnen när det kommer till aktiva regissörer i Hollywood idag. Han har utöver sina fantastiska thriller filmer, även legat bakom succéserierna "House of Card" och "Mindhunter". Det är en distinkt stil när man ser en David Fincher film och man vet nästan genast att det är en av hans filmer. Med sin mörka ton, höga spänning och han är inte rädd för att gå långt i sin brutalitet. Han är vid alla rätta medel en moderna variant av vad vi kommer till Alfred Hitchcock.
Den 4 december släpps hans nya film "Mank" på Netflix (recension finns redan på sidan). Och inför dess release tänkte jag ranka alla David Finchers filmer. Tänk på att detta är bara min personliga och inget som är skrivet i sten. Med det sagt kommer här min rangordning av David Finchers filmer från sämst till bäst:
11. Alien³ (1992)
Löjtnant Ripley är ensam överlevande när hennes trasiga rymdskepp kraschlandar på Fiorina 161, en rå och öde planet som bebos av interner från planetens rymningssäkra fängelse. Ripleys fruktan för att ett Alien-monster fanns ombord på hennes rymdskepp bekräftas när f.d. fångars lemlästade kroppar börjar dyka upp. Utan vapen eller modern teknologi ska Ripley leda sina män i kampen mot det fasansfulla odjuret. Och snart inser hon något fruktansvärt om sig själv - monstret kanske inte är hennes största fiende.Alien³ är inte en jättebra film, även fans som gillar Alien filmserien har svårt för den. Men visst den har bättre idéer än vad "Alien: Resurrection" har. Detta är dock den typen av film där bakgrunden till filmen och dess problematiska inspelning är mer intressant än själva filmen. David Fincher har till och med gått ut och sagt att han inte ens anser detta som en av hans egna filmer, då studion ändrade så mycket. Utöver några effektiva scener samt idéer är filmen som helhet ganska skakig och risig. Dessutom har man ganska lite sympati för varje karaktär i fängelset då alla är mördare och våldtäktsmän, vilket gör att man inte direkt hejar på deras överlevnad i det stora hela.
10. The Curious Case of Benjamin Button (2008)
Huvudpersonen Benjamin Button föds som en svag äldre man och åldras baklänges, d v s att hans kropp blir yngre tills han slutar sitt liv som ett spädbarn. Den tragikomiska berättelsen om den välbärgade Button sägs ha inspirerats av Mark Twains kommentar om att det är synd att det bästa i livet kommer först och det sämsta sist."The Curious Case of Benjamin Button" är nog den mest icke "David Finchiga" filmen av de alla. Till och med "Alien³" hade några typiska drag för vad man ser i en Fincher film. Detta är en film jag gång på gång försökt gilla men aldrig riktigt lyckats. Vet inte om det är själva idén som inte riktigt utförs på rätt sätt. Jag vet det är fantasy men har så svårt att släppa att han föds som ett gammalt barn och dör som ett barn. Visst Brad Pitt och Cate Blanchett är väl bra i sina respektive roller, men det är långt ifrån deras bästa insatser i en film. Allting bara skriker Oscar kandidat vilket det också var. Men all känsla för en episk film eller ett känslosamt drama får jag aldrig när jag ser denna filmen.
9. Panic Room (2002)
En kvinna och hennes dotter dras in i en katt-och-råtta-lek när inbrottstjuvar bryter sig in i deras hem och tvingar dem att söka skydd i ett hemligt skyddsrum."Panic Room" är nog en av de mer förbisedda David Fincher filmerna. I denna använder han sig verkligen av minimala miljöer och placerar tittaren i ett hus under majoriteten av speltiden. Här tycker jag de klassiska Hitchcock vibbarna synts till mest och Fincher gör det väldigt spännande i det stora hela. Dynamiken mellan Jodie Foster och Kristen Stewart är trovärdig också. Det enda riktigt negativa jag har med filmen är att trots varje gång jag ser på den, gillar jag den. Men efter några månader glömmer jag bort saker i den Den har den där känslan "den är bra med jag kollar på den, men lämnar inte jättestort intryck på mig".
8. The Game (1997)
Nicholas Van Orton, självupptagen finansman och multimiljardär, bor avskilt i sitt enorma släktpalats i San Francisco. På fyrtioåttaårsdagen förvandlas hans liv till en mardröm, brodern Conrad ger honom ett presentkort från ett företag som sysslar med spel. Nicholas tvekar att använda presenten men låter sig övertalas, han inser snart att spelet som satts igång inte går att stoppa. Nicholas verklighet styrs nu av spelets regler. En clowndocka ger honom nyckeln till den farliga leken där det enda kravet är - att inte fråga vad det går ut på. En mardrömslik film med en smart intrig som pendlar mellan halsbrytande action och psykologsk thriller i bästa Hitchcock-anda."The Game" är en komplicerad film för mig. Ena sidan tror jag nog det är en av de bästa David Fincher filmerna, en av de mest spännande och välgjorda thrillers som gjorts. Men sen kommer slutet och förstör allt. Jag kan inte understryka hur mycket jag hatar slutet på denna filmen och hur ologiskt allting är. Det är den klassiska "slutet förstör nästan filmen". Men allting annat är så perfekt att jag nästan är villig att förlåta slutet. Jag verkar också vara en av de få som tycker så, då många verkar älska slutet de med. Synd på en annars perfekt film vad gäller spänning, thriller och mystik.
7. The Girl with the Dragon Tattoo (2011)
Journalisten Mikael Blomkvist anlitas av affärsmannen Henrik Vanger för att ta reda på vad som hände den dag 40 år tidigare när hans barnbarn Harriet försvann spårlöst. Till sin hjälp får han den säregna men skickliga hackern Lisbeth Salander och tillsammans gör de en skrämmande upptäckt."The Girl with the Dragon Tattoo" är en av de få remakes som är lika bra som originalet. Även ifall den följer samma struktur och scener (då den är baserad på en bok). Så känns det ändå som en helt annorlunda film, detta tack vare den distinkta skillnaden i regin. Medan "Män som hatar kvinnor" känns som en nordic-crime film så känns detta som en David Fincher Hollywood film som vill fånga den känslan. Båda två funkar på varsitt sätt. Den enda saken jag inte gillar med denna och det är enbart för att jag är svensk. Men att de påtvingar fram den svenska dialekten och brytningen är väldigt pinsam, speciellt för oss svenskar. Det känns onaturligt och när Daniel Craig inte gör det medan Rooney Mara gör det, blir det en konstig mix av det. Utöver det tycker jag detta är en av de mer tajtare Fincher filmerna han har gjort.
6. Mank (2020)
Skarpa och humoristiska betraktelser från 1930-talets Hollywood sett genom ögonen på Herman J. Mankiewicz, den alkoholiserade manusförfattaren till Citizen Kane."Mank" som är David Finchers senaste också är hans kärleksbrev till det gamla Hollywood. Lite som med Benjamin Button, känns detta också som en icke Fincher film när man kollar på den. Men det betyder inte att det är dåligt, snarare tvärtom tror jag det behövdes med denna filmen. Även ifall jag hade mina små problem med filmen så är den som helhet en fantastisk hyllning inte bara till "Citizen Kane" utan även Hollywood under den eran, vilket jag själv också älskar. Det svartvita fotot till alla skådespelarnas insatser är toppklass och hade inte kunnat bli bättre. Det ska bli intressant att återvända till denna genom åren och se hur den ställer sig i framtiden mot hans andra filmer. Därför passar den perfekt i mitten just nu. Vill ni läsa mer djupgående vad jag tyckte kan ni läsa min recension här på sidan.
5. Gone Girl (2014)
På sin femte bröllopsdag anmäler Nick Dunne att hans vackra fru Amy är försvunnen. I takt med att polisens undersökningar fortskrider och massmedias bevakning blir allt hetsigare börjar Nicks framställning av det lyckliga äktenskapet falla sönder. Hans underliga uppförande, svek och lögner leder till att han själv snart hamnar i utredningens centrum, och alla ställer sig frågan: har Nick Dunne dödat sin fru?"Gone Girl" är nog en av de bästa mystikfilmerna någonsin gjord och allting med den är mer eller mindre perfekt. I vanliga fall när en sådan här film använder sig av twister känns det överflödigt. Men återigen visar Fincher sin briljant bakom kameran. Filmen blir allt mer och mer komplexare ju mer in man kommer. Något som vi får beskåda i många David Finchers filmer, men samtidigt känns det som nya idéer hela tiden. Tack vare David Fincher står den på egna ben och blir en unik film och påminner inte om andra mystik/thrillerfilmer. Filmen ger oss fantastiska insatser från skådespelare som jag inte trodde kunde vara så här pass bra (Tyler Perry) samtidigt som miljöerna, musiken och manuset är väl hanterat och hjälper till att skapa en atmosfär till filmens berättande. Filmen är otroligt deprimerande när du väl kommer ner till det, och karaktärerna i filmen är minst sagt intressanta samt deras sätt att reagera på. Ju mindre du vet, desto bättre upplevelse lär du få från filmen, där slutet lämnar en med en viss speciell fråga.
4. The Social Network (2010)
En sen kväll 2003 sätter sig Harvardstudenten och dataprogrammeringsgeniet Mark Zuckerberg ner vid sin dator och börjar intensivt jobba med en ny idé. Ur allt bloggande och programmerande växer det fram som snabbt ska komma att bli ett globalt socialt nätverk och en revolution inom kommunikation. Bara sex år och 500 miljoner kompisar senare är Mark Zuckerberg den yngste miljardären genom tiderna. men för den här entreprenören så leder framgången till både privata och rättsliga."The Social Network" är en sådan film där jag för varje gång ser den älskar den mer och mer. Och nu anser jag den vara ett mästerverk. Den kom precis i rättan tid för det den tog upp, för Facebook var på väg att bli det stora sociala medienätverk som det är idag under 2010, men var inte riktigt där som det är idag. Att se denna historien utvecklas är minst sagt fascinerande och vartenda bildruta känns viktig och är inte utfyllnad. Jesse Eisenberg levererar inte bara sin bästa skådespelarinsats i sin karriär, men att han i andra filmer har kopierat det han gjorde här. Men även vänskapsbandet som bryts mellan honom och Andrew Garfield är så välspelat att allting känns äkta. Mycket är också tack vare manuset av Aaron Sorkin. De två tillsammans är en ostoppbar maskin. Taglinen för filmen är också briljant. Av alla Finchers filmer är detta den jag inte bara hade kunnat se en förlängd version av, men även en uppföljare. Speciellt med allting som har hänt med Mark Zuckerberg på senare år.
3. Fight Club (1999)
Norton spelar Jack, en kroniskt sömnlös man som desperat försöker fly sitt olidligt tråkiga liv. Men så möter han Tyler Durden en karismatisk tvålförsäljare med en snedvriden filosofi. Tyler menar att självförbättring är för de svaga - det är självdestruktion som verkligen gör livet värt att leva. Inom kort är Jack och Tyler i full gång med att mörbulta varandra på en parkeringsplats. Ett renande slagsmål med en endorfinkick utan dess like. För att introducera andra män i denna enkla lycka av fysiskt våld bildar Jack och Tyler en hemlig "Fight Club" som snabbt blir omåttligt populär. Men en hemsk överraskning väntar Jack, en sanning som kommer att förändra allt.Vad finns där att säga om "Fight Club" som inte redan har sagts. Det är en av de mest populäraste filmerna någonsin gjord och kom under slutet av 90-talet eran när alla dessa indieregissörer och sanna visioner och talanger dök upp. Trots mycket skit från denna eran så fanns där också mycket guld att hämta och "Fight Club" är inget undantag. Den har en av de mest klassiska och igenkända twister i filmhistorien. Brad Pitt gör en av sina bästa och minnesvärda insatser som Tyler Durden. Medan Edward Norton är en kommentar om hur den typiska vita medelåldersmannen befann sig under denna tiden. Allt är om undanflykt från den tråkiga vardagen vi alla lever i fast paketerat om i sann David Fincher anda. Den är exakt den råa, brutala film den behöver vara.
2. Zodiac (2007)
Den här skrämmande filmen bygger på det verkliga fallet med seriemördaren Zodiac Killer som lämnade ledtrådar om sin identitet i flera dagstidningar."Zodiac" är inte bara den mest underskattade David Fincher filmen, men också en av mina favoritfilmer någonsin. Jag älskar allt som har med denna filmen att göra. Jag älskar sanna historier om mördare och Zodiac-mördaren är en av de mest kända där ute. Finchers sätt att berätta kan på pappret känns som en enda röra, men allting klipps, regisseras och skådespelas som en harmoni. Jag minns första gången jag såg filmen hur fastklistrad jag var från första rutan och de 162 minuterna flög bara förbi. Jake Gyllenhaal som Robert Graysmith är nog den karaktär i alla Finchers filmer jag relaterar till mest. När man blir besatt av en viss sak att man inte kan sluta och det till slut blir som en drog. Det faktum att det är baserad på en sann historia adderar bara till att filmen blir mer intressant. Ett underskattat mästerverk minst sagt enligt mig.
1. Seven (1995)
Under en rutinutryckning hittas en man som mördats medan han intagit sin måltid. Någon har skrivit ordet "frosseri" bakom kylskåpet i lägenheten. När ytterligare ett brutalt mord uppdagas finner man på brottsplatsen ordet "girighet" skrivet med blod. Poliserna Sommerset och Mills lägger nu snabbt ihop ett och ett - och får sju! Man har att göra med en psykopatisk seriemördare som systematiskt mördar sina offer efter de sju dödssynderna! Var och när sker nästa bestialiska mord?För många är det alltid antingen "Seven" eller "Fight Club" när man pratar om den bästa Fincher filmen. För mig är det "Seven" som enligt mig är den perfekta deckarfilmen vad gäller polisfilmer. Där finns ingen som mäter sig i samma längd som denna och Fincher gjorde det redan med sin andra långfilm. Duon Brad Pitt och Morgan Freeman känns udda, men konstigt nog funkar fantastiskt väl, det påminner lite om Mel Gibson och Danny Glover fast mer seriöst. Detta är också en film som inte skyggar bort från våldet och alla groteska bilder. För att sedan göra en 180 vinkel vid tredje akten och gå mot strömmen i vad man vanligtvis brukar se i denna typen av filmer. Redan här visar Fincher att han kan ta det som vi är vana att se och göra det till sitt eget och gå sin egna väg. Vilket han mer eller mindre gjort med alla sina filmer. När jag tänker på den perfekta Fincher filmen är det alltid "Seven" som är den första filmen jag tänker på och för mig blir det inte bättre än så här.
