"Paws of Fury: The Legend of Hank" ("Tassar av stål" på svenska) är en animerad barnfilm som är en remake på "Blazing Saddles". Hur detta projekt kom till eller vad Mel Brooks tänkte när han kom på idén att de skulle göra en animerad barnvänlig variant av "Blazing Saddles" vet jag inte. Men jag kan ärligt talat säga, det är någonting att se på. Det är inte bra, men konstigt nog inte den katastrof man förväntar sig heller. Det är udda nog en bortglömd medioker animerad barnfilm, hur det nu ens är möjligt med talangerna involverade.
Jag tänker inte jämföra humorn med "Blazing Saddles" för det är som att jämföra komedi mellan "Mr. Bean" gentemot något modern som Kevin Hart gör idag. Det funkar inte och man vet redan vad som är roligast. Men udda nog fick filmen mig ändå att små le vid tre tillfällen. Jag skrattade aldrig ordentligt, men tre leenden är mer än vad jag förväntade mig.
Där är en rad kändisar med som lånar ut sina röster. Michael Cera är oinspirerande i huvudrollen som Hank, har inget roligt att säga och gör inget roligt heller. Samuel L. Jackson är en barnvänlig Samuel L. Jackson och man får ta och njuta av det vi får helt enkelt för det är väl en av höjdpunkterna med filmen om där nu finns någon. Mel Brooks gör själv rösten till samma roll han spelade i "Blazing Saddles" så det finns åtminstone.
Jag känner verkligen att denna filmen borde ha gett mig mer än vad jag fick. Detta borde ha varit en katastrof att ens idén existerar. Men det faktum att den är så icke existerande och verkligen ger mig ingenting av verken det ena eller andra är nästan det värsta.
Är det roligt? Nej, men jag log tre gånger vilket är mer än vad jag trodde. Problemet är att jag har precis sett filmen, skriver recensionen och minns mer från "Blazing Saddles" som jag såg senast för några år sedan. Kommer barn gilla den? Kanske, men det finns bättre barnfilmer att se. Det var bara så otroligt bortglömt och säkert allting.